Jag tog en promenad längs den inte längre så snötäckta vägen mot koloniområdet då...
...jag la märke till en upptrampad stig vid sidan av vägen och som gick in bland träden.
Mig veterligen fanns det ingenting däruppe, så då kände jag mig tvungen att följa stigen och undersöka saken.
Det stod klart för mig att någon av dem som gått här var rökare och inte hade någon lust att ta med sig förpackningen till onyttigheterna till någon för ändamålet avsedd plats.
Genom ris och snår, smått oframkomlig utan machete, fortsatte stigen över stock och sten.
Uppenbarligen krävde en så pass ansträngande strapats, som det innebar att bana sig väg genom den täta djungelliknande skogen, en kall dryck att intagas på plats och ställe.
Plötsligt uppenbarade sig anledningen till alla fotspår i skogen - en friluftspub, förmodligen utan tillstånd av ansvariga myndigheter, var etablerad djupt inne i skogens stillhet, långt ifrån ära och redbarhet och inte minst lagens långa arm.
Trots att puben vid tidpunkten för mitt besök var tom med lediga sittplatser och dryckesvarorna stod framdukade, avhöll jag mig från att tillskansa mig någon gratisdryck. Istället avlägsnade jag mig och lämnade inget annat än fotspår efter mig. Däremot tog jag med mig undran om vem eller vilka som sitter bland tall och gran mitt i vintern i detta nordliga klimat och inmundigar kalla drycker.
Som om det inte vore kallt nog ändå.
